Ohemlig Fru

Här nedanför kommer bilder från vårt äventyr Catania-Cefalú och vår första kväll i Cefalú....

Ovan: Vi hittade en megastor, kanadensisk krigskyrkogård från andra världskriget på vår resa, strax utanför ett ställe som heter Agira, innan vår väg blivit uppätet av ett jordskalv. Det var naturligtvis till min mans stora intresse, blev således en tur på kyrkogården. Så gott som alla soldater som låg begravda där var pojkar, 18-22 år gamla. Några enstaka hann bli 23-32 år gamla, men de gick nog att räkna på max 2 händer bland alla tusen som låg där. Tragiskt. Agira och kyrkogården ligger mitt i ett landskap som liknar gamla spagetti-western-filmer. Helt sjukt läckert. Halva delen av resan, även om det längdmässigt var mer än så, befann vi oss i såna vyer.

Nedan: Här började vi misstänka att vägen vi körde på nog inte mådde så bra...

Och japp, våra misstankar blev sanning, här fick vi tänka om och börja leta oss fram på vägar som vår Alma vägrade att känna till (inte så konstigt med tanke på att de knappt var vägar).

Ett jordskalv hade raserat den väg vi skulle åka och vi blev tvungna att leta oss fram på småvägar - gör lätt, eller inte...

Nedan: Vårt äventyr längs med andra vägar för att komma in på rätt väg igen så småningom...

Den lilla vägen ut i ingenstans som blev värre och värre med sina stora hål (en del av dem ifyllda med cement).

Vår lilla Fiat Panda fick fungera som ett terrängfordon när vi en stund senare i stället körde på en trasig väg som bestod mer av hålor än något annat och vi bad om att inte få något möte eftersom vägen inte var bredare än vår bil. Givetvis fick vi ett möte, en stor jädra jeep som var ett terrängfordon på riktigt och den kom skrikandes över krönet och vi kunde bara blunda och hoppas på det bästa. Det gick bra i alla fall. Jag vet inte hur, men det gick.

Nedan:Sista halvan av resan, som längdmässigt var kortare, befann vi oss i "Parco Regionale delle Madonie" som hade en helt slående, grön, natur. Hur mycket skog som helst och vägarna gick längs med höga berg och djupa dalar. Det var en betydligt kortare del av resan som vi befann oss i den naturen, men den tog inte långt ifrån lika lång tid som vår guppiga färd genom spagetti-western.

Vi hade viss tidspress på oss, vårt rum i Cefalú skulle helt säkert hållas åt oss tills 18-tiden och efter en rasad väg och ett stopp vid en krigskyrkogård så var vi lite småstressade. Klockan var strax efter 17 då vår bil hostat sig uppför ytterligare ett högt berg och vi närmade oss en bergsby som heter Geraci Siculo (enligt vår lilla resebok om Sicilien var visst det ett ställe som absolut var värt att åka förbi p.g.a utsikt, natur och samhället i sig - läste vi efter vi varit där). Vi hade vackra vyer som omgav oss och hade knappt ögon och tid nog att helt insupa stället, men det var helt magiskt fint i alla fall. Rätt som det var så började det dyka upp bussar, bilar, massor av folk och vara världens hålligång på vägen in till Geraci Siculo. Vägen var avstängd, vi hamnade i en liten bilkö med andra stannade bilar vars chaufförer lämnat bilarna. Vi gjorde likadant, gick fram emot de två poliser som spärrade av vägen och frågade vad som hände. Det var en himlans folksamling. Tydligen berodde det på att det snart skulle ske ett medeltida tornerspel nere på arenan som ligger alldeles nedanför själva byn, just den vägen som var avspärrad användes för medeltidsparaden ned till arenan. What to do? Vi tog fram kameran och ställde oss för att titta på spektaklet. Riktigt läckert, synd att vi inte hade tid att stanna kvar och titta även på tornerspelet. Poliserna sa i alla fall att själva paraden skulle vara över om ca 10 min när vi frågade.

Nedan: Sista biten av resan, längs med havet, nästan framme i Cefalú...

Ungefär 40 min efter att polisen sagt att det skulle ta 10 min för paraden att passera så var paraden över och vi kunde åka vidare, förbi Geraci Siculo och nedför det berget, uppför ett annat och nedför igen. Vi hade runt 20 min på oss innan vårt hotellrum fick lov att hyras ut till någon annan när vi lämnade Geraci Siculo. Lagom stressande.

Kalura, (samhälle strax före Cefalú), i kvällssolen...

Nedan: Framme! Här är hotellrummet och utsikten från det som vi landade i efter några om och men...

Vi var framme runt 18.30 på hotell "La Giara". Receptionisten bad oss att ringa ned när vi kom fram till rummet och berätta om vårt kalla kolsyrade och icke-kolsyrade vatten fanns där. Fick nycklarna till rummet och steg strax in i ett slags enkelrum med en skåpsäng i ena hörnet och en vanlig säng längs med en annan vägg. Jag ringde ned till receptionen, receptionisten kom upp och hann märka att vårt vatten inte fanns där och trodde det var därför jag ringt (jag hade inte ens sett om där fanns något eller inte). Jag frågade om det där var dubbelrummet vi bokat, receptionisten hävdade att det var det - det fanns ju två sängar. Ja, ett twinroom hade det ju kunnat gå för kanske i bästa fall men,well. Jag som var rätt trött, hungrig och haft tidspress hela dagen slog ut med armarna och sa att jag bokat ett dubbelrum, frågade om hon tyckte att det såg ut som ett dubbelrum. "Yes", svarade den lilla receptionisten och lovade att snarast fixa vatten åt oss eftersom det inte fanns och det var därför hon trodde vi ringde (inte många ord engelska hon kunde). Jag som läst hotell och turism i tre år visste mycket väl att det rum vi fått inte på något sätt, enligt konstens alla regler, kunde räknas som ett dubbelrum. Jag stod således på mig. Förklarade för henne att ett dubbelrum är ett rum där sängarna står tillsammans och det var det som jag bokat eftersom jag och min man var ute på en road-trip-honey-jävla-moon. Ungefär så. Sedan löste sig allt rätt snabbt, vi fick ett annat rum med en dubbelsäng och kallt vatten i mängder. Så var det med det. Slutet på roadtripen för den dagen var således gott.

Nedan: Dags att göra Cefalú by night och äta mat!

Vi avslutade vår dag med middag och promenerande i Cefalú, konstaterade att det var ett riktigt turistställe men att vi bodde lika bra till som i Scilla och inte hade turisterna inpå oss alls om vi inte valde att gå längs med de gator där det fanns sevärdheter, souveniraffärer/stånd eller långa strandpromenaden. Det fanns mycket annat att se än det jag nämnde, vi valde att blanda. Vi bodde mitt i den äldre delen av Cefalú, med havet nära inpå och affärer, strand, restauranger på gångavstånd.

Under kvällen hittade vi den lilla stranden där vi badade de kommande dagarna, bara att följa vårt hotells gata ned en liten bit så var vi där.

Vi åt middag på verandan tillhörande en fin restaurang.  Verandan syns strax ovanför den svarta dörren i huset till vänster i bilden. Strandpromenaden, den långa stranden och den nyare delen av stan med främst hotell syns också på håll på denna bild.

Piren vid lilla stranden...

Dags för middag...

Verandan vi satt på och åt. Därifrån det röda skenet kommer, strax nedanför verandan vi åt på, där satt vi och åt lunch under en av våra andra dagar i Cefalú.

Konstverk i nattmörkret...

Etna är en aktiv vulkan och har varit det i 500 000 år, dock har det inte de senaste åren varit några särskilt allvarliga utbrott. De mäter aktiviteten och människor som arbetar i området vid och runt vulkanen hinner evakueras före något utbrott sker, berättade vår guide. Ett av de senaste utbrotten innan vi var där tog med sig det liftsystem och skidhotell som de byggt alldeles i en av vulkanområdets sluttningar, inga personskador eller dylikt men en del att bygga om. Vår guide berättade att det sista utbrottet före vi var där var ett mindre utbrott men att det var rätt långdraget, förstod det som att det bröt ut 2008 och var aktivt in till sommar-höst 2009. Marken var på sina ställen fortfarande 100 grader varm, guiden sparkade undan lite av det översta lagret med aska där vi gick för att vi skulle få känna. Hade gott och väl kunnat grilla korv på den hettan...

Nedan: Tillbaka i Catania var vi rätt trötta, på ett sånt där friluftsvis, men vi tog oss ut ändå för att äta oss lite god mat (fick ett tips från värdparet om en trattoria där vi bokade oss ett bord) och promenera i stan.

Messina var en rätt brötig hamnstad, det dök upp försäljare, fönsterputsare längs med bilarna och det var köer både till och från färjeläget huller om buller. Tack och lov gick det ändå rätt snabbt att ta sig därifrån.

Det var en del vackra vyer längs med vägen, en del väldigt turistiga men ändå vackra - såsom Taormina, Isola Bella och Villagonia längs med kusten. Vi fick dock inga foton på något av de ställena, var lite för krassliga och hade nog med att läsa skyltar, hålla koll på vägen och GPS:en...

Det visade sig att vi bodde i de lite slummigare delarna av Catania, de s k "svarta kvarteren".

Därför kändes det B & B som vi bodde på, "SOL Sicily Bed & Breakfast", i helt rätt stil. Det gick nämligen i nordafrikansk stil rakt av och var väldigt spartanskt men ändå hemtrevligt.

Värdparet var väldigt trevliga, de bodde allra högst upp i ett av alla höga hus i en mega-stor lägenhet som varken jag eller min kära make fick något grepp om. De hade en trappa upp från köket till deras eget kryp-in där de själva bodde med sin lilla tjej och deras mops (eller carlini som det heter på italienska) Carlotta bodde.

Det rum vi bodde i låg två trappor upp, vi hade egen toalett en trappa ned från rummet. Och ja trapporna var i lägenheten, det fanns ytterligare någon trappa på ett ställe till och det var verkligen hur många stora rum som helst i lägenheten. Vet inte hur många rum och kök den lägenheten skulle räknas vara, eller det var väl snarare en våning än något annat för att vara korrekt.

Under tiden vi bodde där var det också 3 fransyskor, 1 par från Tyskland, 1 par från Storbritannien och några till som bodde i de andra rummen. Kul att byta några ord över frukosten med en så härlig blandning och tillsammans med värdparet. Boendet var väldigt annorlunda och spännande, helt utstickande från alla andra vistelser under vår smekmånad. Däremot föll inte Catania oss i smaken alls, fast för att vara rättvis ska sägas att vi såg bara några kvarter runt stället vi bodde på - så långt vi orkade ta oss till fots under två eftermiddagar/kvällar.

Vi tog oss ut först runt 18-19-tiden första kvällen efter att ha sovit feberfrossa av oss i 2-3 timmar, vet inte om vi tagit oss ut förrän dess oavsett då det började ösregna strax efter att vi kommit tillrätta i vårt rum.

Det fanns absolut fina gator och god mat osv. där vi var - vi rörde oss en del i studentkvarteren i stan, som även tillhör de äldre, historiska delarna av stan. Såg en salig blandning med människor som vi inte annars mötte på under vår resa - något sådant som ungdomar som klädde sig efter sin musikstil (punkare, hårdrockare,hip-hopare) mötte vi inte på någon annanstans än i just Catania. Så vi fick se en annan sida av Italien, helt klart. Men jag tror att vi inte fastnade för stan eftersom vi var ute efter det lite lugnare, idylliska och mer gamla Italien. Catania var raka motsatsen.

Hej Anna!

Det här mailet trodde jag att jag skickat till dig redan den 21/9 och ännu inte fått besvarat av dig, nu när jag tittade närmare på det så visade det sig att mailet av någon anledning stannat kvar i min inbox och inte blivit skickat - ej heller ett mail där jag skrivit till dig och återkopplat om våra arbetskläder (vi pratade ju om dem) som vi alla på Solstrålarna och Smådrakarna saknar....men nu verkar det funka som det ska igen åtminstone...

Jag skulle vilja träffa dig snart igen och prata lite om min lön, jag blev uppmärksammad av Alexander på lärarförbundet angående den när vi senast hade ett möte.

Har du tid någon gång i nästa vecka eller veckan därpå så skulle det vara fint.

Tack så länge!

Ha det gott!

//Jessica