Min fina musikaliska bonusfamilj...
I helgen fyllde en av mina bonussyrror arton år (den som ska vara brudtärna). Hela bonusfamiljen med flera var samlade hemma. Jag fick då chans att prata med familjemedlemmar som jag tänkt skulle sjunga eller spela på bröllopet.
Bonussyrrans (den som inte ska vara brudtärna) kille kunde tänka sig att sjunga "Somewhere over the rainbow/What a wonderful world"-mixen. Han skulle lyssna in sig på den. Bonuspappa spelar ukulele. Där är då vår inledning på själva festen i sig, under minglet innan alla vet om vad som är på gång.
Ena bonusbrorsan skulle fundera på ifall han kunde spela någon eller några av sina låtar på gitarren innan själva ceremonin börjar, blir bara musikaliskt då troligen om vi inte kan komma på någon sång som vi vill att han både sjunger och spelar. Det hela där kommer ju ta ett tag, alla ska komma till rätt plats efter poängpromenaden.
Jag frågade en av de andra bonusbrorsorna (som gått i min klass) om han kunde tänka sig att sjunga "Im yours", han kunde tänka sig det. Bonusbrorsan jag bad att spela introt kunde tänka sig spela gitarr till även denna låt, möjligen ihop med flickvännen till den som sjunger. (Rörigt när jag inte skriver namn, men ändå - lite hemlighetsmakerier även här)...
Lite mer bitar på plats, förhoppningsvis...
Så underbart att alla kan tänka sig att ställa upp i alla fall.
Hoppas på att de ska fortsätta känna att de vill göra det också.
Annars får vi leta andra musiker...=P
Bonussyrran (flickvän till vår skönsångare till introlåten) frågade jag om hon kunde tänka sig att hjälpa till med mitt hår, det kunde hon lösa. Fantastiskt det också! Var ju tänkt att bonussyrran som är tärna skulle gjort det, men hon kände att den andra var bättre. =P
Som sagt, fler bitar på plats och än är det ett tag kvar tills den stora dagen. =)
Det går dock rätt fort ändå tycker jag, på gott och ont. Skönt att vi varit ute i god tid med det hela bara...
Bonussyrrans (den som inte ska vara brudtärna) kille kunde tänka sig att sjunga "Somewhere over the rainbow/What a wonderful world"-mixen. Han skulle lyssna in sig på den. Bonuspappa spelar ukulele. Där är då vår inledning på själva festen i sig, under minglet innan alla vet om vad som är på gång.
Ena bonusbrorsan skulle fundera på ifall han kunde spela någon eller några av sina låtar på gitarren innan själva ceremonin börjar, blir bara musikaliskt då troligen om vi inte kan komma på någon sång som vi vill att han både sjunger och spelar. Det hela där kommer ju ta ett tag, alla ska komma till rätt plats efter poängpromenaden.
Jag frågade en av de andra bonusbrorsorna (som gått i min klass) om han kunde tänka sig att sjunga "Im yours", han kunde tänka sig det. Bonusbrorsan jag bad att spela introt kunde tänka sig spela gitarr till även denna låt, möjligen ihop med flickvännen till den som sjunger. (Rörigt när jag inte skriver namn, men ändå - lite hemlighetsmakerier även här)...
Lite mer bitar på plats, förhoppningsvis...
Så underbart att alla kan tänka sig att ställa upp i alla fall.
Hoppas på att de ska fortsätta känna att de vill göra det också.
Annars får vi leta andra musiker...=P
Bonussyrran (flickvän till vår skönsångare till introlåten) frågade jag om hon kunde tänka sig att hjälpa till med mitt hår, det kunde hon lösa. Fantastiskt det också! Var ju tänkt att bonussyrran som är tärna skulle gjort det, men hon kände att den andra var bättre. =P
Som sagt, fler bitar på plats och än är det ett tag kvar tills den stora dagen. =)
Det går dock rätt fort ändå tycker jag, på gott och ont. Skönt att vi varit ute i god tid med det hela bara...
Tagit tag i viktnojjan...
Eller nej, kanske inte tagit tag i viktnojjan för då hade jag inte nojjat längre...
Men jag har gjort något åt mina tankar om att gå ned i vikt.
Jag har börjat med modifast-soppor. Ersätter exempelvis frukosten helt med en hallonsoppa.
Lunchen på vardagarna äter jag i hop med barnen, fast går på tips från några vänner som kör en xtravaganza-kur.
Det innebär att jag äter lika mycket kött/fisk som min knutna näve är stor, en potatis som är som halva min knutna näve (potatis, ris etc. är inget bra att äta när man vill ned i vikt egentligen så därför jag bara äter pyttelite av det) och så lika mycket sallad som min öppna handflata är stor (från fingertopparna ned till slutet nära handleden).
Det har funkat bra i de två dagar jag provat det på jobbet.
Har dessutom slutat med mellanmålsmackor, kör på några bitar grönsaker och frukt bara om jag känner att jag vill ha det. Äter även frukt på mina raster, håller mig till äpplen som jag fått tips om att de ska vara en av de bästa frukterna. Fast här hemma har jag ätit päron också och plommon.
I går tänkte jag försökt att hålla mig endast på en soppdiet, fyra soppor och inget mer.
Men likt vad jag trodde så gick inte det helt fullt ut i genom. Jag åt tre soppor, två hallon och en med potatis-purjolök. Utöver det så åt jag tre kokta rödbetor, tre körsbärstomater och två päron. Och mumsade i mig fem godisbitar eller så, för jag fuskade och hade fredagsmys i fredags. Inte helt bra men ändå inte någon större fara. Jag vill ju inte lägga det hela på en extrem nivå, det är inte min grej. Vill bara känna att jag är lagom, satsar på storlek trettioåtta som var min "normala" storlek för ett par år sedan. Det är tre-fyra storlekar nedåt, ligger på fyrtiotvå numera och i byxväg vill jag inte ens avslöja men det är större än så och inte alls okej - jag hittar i princip inte byxor längre utan får nöja mig med jeansleggins. Jag har dock turen att vara päronformad så ingen verkar ens tänka på mina extrakilon utom jag själv. Och nu tänker jag göra något åt det hela, jag vill inte må dåligt över det längre. Jag har tagit tag i träningen igen efter sommaren, det går bra. Under våren gick jag ned kanske två kilo bara på att lägga till träning på schemat, men de kilona gick jag upp över sommaruppehållet. Nu satsar jag på att lägga om min kost till mer hälsosam och att krympa ned magsäcken så jag inte behöver lika mycket mat, godis etc. för att känna mig mätt och nöjd. Hoppas på att jag ska lyckas och att mitt sätt att gå ned i vikt ska fungera. Vill känna mig fräsch, normalstor och vacker lagom till bröllopet. Antar att jag börjar låta som vilken brud som helst nu, alla tycker att de behöver och måste gå ned i vikt. Jävla dilemma det där, jag hatar egentligen all sån där hets och stress. Men samtidigt var ju detta något som vaknade långt tidigare hos mig, att jag har mer kilon på min kropp än normalt för min längd, även om de är väl utplacerade - de har dock synts under det senaste året tycker jag. Nu har jag ju något att peppa mig inför och ha som mållinje. En sporre är alltid bra att ha ju. Så nu kör jag mitt race, har inte superbråttom utan är nöjd med den nedgång som blir - men visst, jag har på lång sikt en målvikt på sådär sextio-sextiofem kilo. Den är väldigt långt borta just nu, hoppas på att ha närmat mig den med stora steg tills 5:e juni nästa år....
Men jag har gjort något åt mina tankar om att gå ned i vikt.
Jag har börjat med modifast-soppor. Ersätter exempelvis frukosten helt med en hallonsoppa.
Lunchen på vardagarna äter jag i hop med barnen, fast går på tips från några vänner som kör en xtravaganza-kur.
Det innebär att jag äter lika mycket kött/fisk som min knutna näve är stor, en potatis som är som halva min knutna näve (potatis, ris etc. är inget bra att äta när man vill ned i vikt egentligen så därför jag bara äter pyttelite av det) och så lika mycket sallad som min öppna handflata är stor (från fingertopparna ned till slutet nära handleden).
Det har funkat bra i de två dagar jag provat det på jobbet.
Har dessutom slutat med mellanmålsmackor, kör på några bitar grönsaker och frukt bara om jag känner att jag vill ha det. Äter även frukt på mina raster, håller mig till äpplen som jag fått tips om att de ska vara en av de bästa frukterna. Fast här hemma har jag ätit päron också och plommon.
I går tänkte jag försökt att hålla mig endast på en soppdiet, fyra soppor och inget mer.
Men likt vad jag trodde så gick inte det helt fullt ut i genom. Jag åt tre soppor, två hallon och en med potatis-purjolök. Utöver det så åt jag tre kokta rödbetor, tre körsbärstomater och två päron. Och mumsade i mig fem godisbitar eller så, för jag fuskade och hade fredagsmys i fredags. Inte helt bra men ändå inte någon större fara. Jag vill ju inte lägga det hela på en extrem nivå, det är inte min grej. Vill bara känna att jag är lagom, satsar på storlek trettioåtta som var min "normala" storlek för ett par år sedan. Det är tre-fyra storlekar nedåt, ligger på fyrtiotvå numera och i byxväg vill jag inte ens avslöja men det är större än så och inte alls okej - jag hittar i princip inte byxor längre utan får nöja mig med jeansleggins. Jag har dock turen att vara päronformad så ingen verkar ens tänka på mina extrakilon utom jag själv. Och nu tänker jag göra något åt det hela, jag vill inte må dåligt över det längre. Jag har tagit tag i träningen igen efter sommaren, det går bra. Under våren gick jag ned kanske två kilo bara på att lägga till träning på schemat, men de kilona gick jag upp över sommaruppehållet. Nu satsar jag på att lägga om min kost till mer hälsosam och att krympa ned magsäcken så jag inte behöver lika mycket mat, godis etc. för att känna mig mätt och nöjd. Hoppas på att jag ska lyckas och att mitt sätt att gå ned i vikt ska fungera. Vill känna mig fräsch, normalstor och vacker lagom till bröllopet. Antar att jag börjar låta som vilken brud som helst nu, alla tycker att de behöver och måste gå ned i vikt. Jävla dilemma det där, jag hatar egentligen all sån där hets och stress. Men samtidigt var ju detta något som vaknade långt tidigare hos mig, att jag har mer kilon på min kropp än normalt för min längd, även om de är väl utplacerade - de har dock synts under det senaste året tycker jag. Nu har jag ju något att peppa mig inför och ha som mållinje. En sporre är alltid bra att ha ju. Så nu kör jag mitt race, har inte superbråttom utan är nöjd med den nedgång som blir - men visst, jag har på lång sikt en målvikt på sådär sextio-sextiofem kilo. Den är väldigt långt borta just nu, hoppas på att ha närmat mig den med stora steg tills 5:e juni nästa år....
En halvkass bild på de tre slipsarna...
Det blev ju slipsar i tre olika varianter, en mönstrad åt fästmannen min och två ljuslila slipsar åt våra två bestmen. Den mörkare av de två, lite rutig i själva tyget, har fästmannens bästa killkompis redan fått.
Den lite ljusare av de två ljusa, randig i själva tyget (vet inte vad man kallar det bättre än så), ska fästmannens brorsa få. Och kartongen som syns med den lila, mönstrade näsduken kommer alla tre herrarna att bära på den stora dagen....
Den lite ljusare av de två ljusa, randig i själva tyget (vet inte vad man kallar det bättre än så), ska fästmannens brorsa få. Och kartongen som syns med den lila, mönstrade näsduken kommer alla tre herrarna att bära på den stora dagen....
Det måste vara käääärleeeek, det måste vara käääärleeek....
Den här fina "plupp-tavlan" gjorde jag på jobbet.
Tog kort på den eftersom de inte är till för att spara utan bygga om och bygga nytt - precis som med lego men mer begränsat....
Det måste vara kärlek va?
MMS:ade den till min fästman också.
Fick en "puss-smiley" tillbaka.
Kärlek på Hi-Tech-nivå eller vad? =P
Tog kort på den eftersom de inte är till för att spara utan bygga om och bygga nytt - precis som med lego men mer begränsat....
Det måste vara kärlek va?
MMS:ade den till min fästman också.
Fick en "puss-smiley" tillbaka.
Kärlek på Hi-Tech-nivå eller vad? =P
Tårtställning jag blivit kär i....
I dag promenerade jag en tur till Nordik här i Partille, köpte nya plastskedar hem till oss som jag sett i en tidningsannons, gör fräcka färger på dem! =)
Strosade snabbt i genom affären men hann ändå fästa mina ögon på denna godbiten nedan.
Den tårtställningen/kakställningen skulle jag vilja ha tills nästa år!
Dock tror jag inte att det är min kära fästmans smak riktigt....
Dessutom kostade den 995 kr. Billigt och bra. Not!
Men om någon rik stackare skulle känna för att ge bort något dyrt och fint till någon mer fattig stackare så är ni välkomna med ett bidrag....
Strosade snabbt i genom affären men hann ändå fästa mina ögon på denna godbiten nedan.
Den tårtställningen/kakställningen skulle jag vilja ha tills nästa år!
Dock tror jag inte att det är min kära fästmans smak riktigt....
Dessutom kostade den 995 kr. Billigt och bra. Not!
Men om någon rik stackare skulle känna för att ge bort något dyrt och fint till någon mer fattig stackare så är ni välkomna med ett bidrag....
Lite utanför ramarna för bröllopstankarna som annars strömmar...
Förresten, något som inte rör bröllopsplanerna något alls men som håller oss sysselsatta här är våra två nya familjemedlemmar. En randig liten kattunge och en svart-vit liten kattunge. Vår randiga Rasmus och vår svart-vita Olivia. Olivia är runt 14 veckor gammal (född 23/5-09) och Rasmus runt 12 veckor gammal (vet ej när han är född). Vi har haft dem sedan 25/8. De sprider en massa glädje i vårt hem och kommer från ett katthem för ägar- och hemlösa katter. På grund av våra två undulater ville vi ha två ungar, något lättare att försöka lära upp att inte jaga fåglarna åtminstone. Får se hur vi lyckas....
Däremot finns de ju numera med i våra bröllopstankar på så sätt att vi på något vis måste ordna någon snäll själ som kattvakt den sista veckan innan bröllopet.
Kanske kan fästmannens mamma som bor nära oss komma in och mata och passa?
Eller nån av syrrorna kanske kan bo här någon natt eller två?
Vi kanske får sova i från varandra några nätter, jag och Pälskling så att en av oss är här i trakterna och en ute på ön? Lite mer att tänka på, som tur är så är det värt det....
Annars har det inte hänt jättemycket nytt här, vi sparar och sparar våra slantar (som inte våra djur äter upp, bajsar upp eller ska till veterinären för) och filurar över hur vi vill att dagen ska bli och över inbjudningar osv. Jag väntar ännu på att fästmannen ska fria på riktigt, hehehe. =P
Däremot finns de ju numera med i våra bröllopstankar på så sätt att vi på något vis måste ordna någon snäll själ som kattvakt den sista veckan innan bröllopet.
Kanske kan fästmannens mamma som bor nära oss komma in och mata och passa?
Eller nån av syrrorna kanske kan bo här någon natt eller två?
Vi kanske får sova i från varandra några nätter, jag och Pälskling så att en av oss är här i trakterna och en ute på ön? Lite mer att tänka på, som tur är så är det värt det....
Annars har det inte hänt jättemycket nytt här, vi sparar och sparar våra slantar (som inte våra djur äter upp, bajsar upp eller ska till veterinären för) och filurar över hur vi vill att dagen ska bli och över inbjudningar osv. Jag väntar ännu på att fästmannen ska fria på riktigt, hehehe. =P
Slipsar i olika nyanser och viktnojja...
Sedan jag skrev här senast har det hänt lite saker, men ändå inga större avgörande. Är lite tidigt för det.
Men fästmannens bästa vän som ska vara en av två bestmen har fått sin slips, de blev i två olika nyanser som överensstämmer med den slips som fästmannen ska bära. Bästa vännen fick den första bestman-slipsen som vi inhandlat, den är lite mörkare likt honom jämfört med brodern som också ska vara bestman. Dessutom får de varsin näsduk i samma mönster som fästmannens slips, bästa vännen har fått både slipsen och näsduken, likväl som fästmannen också kommer bära en sådan näsduk. De matchar varandra i vilket fall som alltså, blir gör snyggt. =)
Jag har förresten hunnit börja nojja lite över att jag vill gå ned en del inför nästa sommar och bröllopet. Trodde inte jag skulle gripas av den känslan, eller inte på allvar i alla fall. Men det har jag väl gjort, däremot har jag bara hunnit starta träningen igen efter semestern och så hunnit få en kass mage nu denna veckan så jag inte kan träna nu denna vecka. Har tänkt i banorna att byta ut frukost och mellanmål mot shakes eller soppor av något slag och bara äta mer riktig mat vid lunch. Håller på och bankar in det i huvudet så får vi se vad som händer. Har dragit ned på godis- och kakintaget efter semestern och är nog till och med en del redigare än vad jag var innan. Däremot är jag en njutningsmänniska så helt och hållet bantning och sånt skit funkar inte på mig. Mina tankar går mer i att minska magsäcken litegrann med hjälp av soppor och ett vanligt mål mat, sedan ändå kunna äta gott på helg och träna mer än innan. Höja från två-tre timmar till fyra-sex timmar i veckan. Det är fullt möjligt. Men gud, att man ska börja nojja. Jag har ju länge velat komma i form, men det har främst inneburit att skaffa sundare livsvanor gällande träning vilket jag lyckats med och att på så vis öka kondition, ryggstyrka och känna att jag får mer energi. Men nu känner jag att det även handlar en hel del om vikten faktiskt, det kanske det gjort innan med utan att jag helt velat erkänna det. Dock inte i relation till bröllopet som ska äga rum utan redan innan de planerna. Nu har jag mer ett mål att sikta på. Jag tänker dock inte stressa ihjäl mig, det som sker det sker. Jag försöker ta min nojja med någorlunda ro. Fast lite hispig har jag blivit på sätt och vis. Det kanske är normalt, vad vet jag - jag har ju inte gift mig förut....
Men fästmannens bästa vän som ska vara en av två bestmen har fått sin slips, de blev i två olika nyanser som överensstämmer med den slips som fästmannen ska bära. Bästa vännen fick den första bestman-slipsen som vi inhandlat, den är lite mörkare likt honom jämfört med brodern som också ska vara bestman. Dessutom får de varsin näsduk i samma mönster som fästmannens slips, bästa vännen har fått både slipsen och näsduken, likväl som fästmannen också kommer bära en sådan näsduk. De matchar varandra i vilket fall som alltså, blir gör snyggt. =)
Jag har förresten hunnit börja nojja lite över att jag vill gå ned en del inför nästa sommar och bröllopet. Trodde inte jag skulle gripas av den känslan, eller inte på allvar i alla fall. Men det har jag väl gjort, däremot har jag bara hunnit starta träningen igen efter semestern och så hunnit få en kass mage nu denna veckan så jag inte kan träna nu denna vecka. Har tänkt i banorna att byta ut frukost och mellanmål mot shakes eller soppor av något slag och bara äta mer riktig mat vid lunch. Håller på och bankar in det i huvudet så får vi se vad som händer. Har dragit ned på godis- och kakintaget efter semestern och är nog till och med en del redigare än vad jag var innan. Däremot är jag en njutningsmänniska så helt och hållet bantning och sånt skit funkar inte på mig. Mina tankar går mer i att minska magsäcken litegrann med hjälp av soppor och ett vanligt mål mat, sedan ändå kunna äta gott på helg och träna mer än innan. Höja från två-tre timmar till fyra-sex timmar i veckan. Det är fullt möjligt. Men gud, att man ska börja nojja. Jag har ju länge velat komma i form, men det har främst inneburit att skaffa sundare livsvanor gällande träning vilket jag lyckats med och att på så vis öka kondition, ryggstyrka och känna att jag får mer energi. Men nu känner jag att det även handlar en hel del om vikten faktiskt, det kanske det gjort innan med utan att jag helt velat erkänna det. Dock inte i relation till bröllopet som ska äga rum utan redan innan de planerna. Nu har jag mer ett mål att sikta på. Jag tänker dock inte stressa ihjäl mig, det som sker det sker. Jag försöker ta min nojja med någorlunda ro. Fast lite hispig har jag blivit på sätt och vis. Det kanske är normalt, vad vet jag - jag har ju inte gift mig förut....
