Tagit tag i viktnojjan...
Eller nej, kanske inte tagit tag i viktnojjan för då hade jag inte nojjat längre...
Men jag har gjort något åt mina tankar om att gå ned i vikt.
Jag har börjat med modifast-soppor. Ersätter exempelvis frukosten helt med en hallonsoppa.
Lunchen på vardagarna äter jag i hop med barnen, fast går på tips från några vänner som kör en xtravaganza-kur.
Det innebär att jag äter lika mycket kött/fisk som min knutna näve är stor, en potatis som är som halva min knutna näve (potatis, ris etc. är inget bra att äta när man vill ned i vikt egentligen så därför jag bara äter pyttelite av det) och så lika mycket sallad som min öppna handflata är stor (från fingertopparna ned till slutet nära handleden).
Det har funkat bra i de två dagar jag provat det på jobbet.
Har dessutom slutat med mellanmålsmackor, kör på några bitar grönsaker och frukt bara om jag känner att jag vill ha det. Äter även frukt på mina raster, håller mig till äpplen som jag fått tips om att de ska vara en av de bästa frukterna. Fast här hemma har jag ätit päron också och plommon.
I går tänkte jag försökt att hålla mig endast på en soppdiet, fyra soppor och inget mer.
Men likt vad jag trodde så gick inte det helt fullt ut i genom. Jag åt tre soppor, två hallon och en med potatis-purjolök. Utöver det så åt jag tre kokta rödbetor, tre körsbärstomater och två päron. Och mumsade i mig fem godisbitar eller så, för jag fuskade och hade fredagsmys i fredags. Inte helt bra men ändå inte någon större fara. Jag vill ju inte lägga det hela på en extrem nivå, det är inte min grej. Vill bara känna att jag är lagom, satsar på storlek trettioåtta som var min "normala" storlek för ett par år sedan. Det är tre-fyra storlekar nedåt, ligger på fyrtiotvå numera och i byxväg vill jag inte ens avslöja men det är större än så och inte alls okej - jag hittar i princip inte byxor längre utan får nöja mig med jeansleggins. Jag har dock turen att vara päronformad så ingen verkar ens tänka på mina extrakilon utom jag själv. Och nu tänker jag göra något åt det hela, jag vill inte må dåligt över det längre. Jag har tagit tag i träningen igen efter sommaren, det går bra. Under våren gick jag ned kanske två kilo bara på att lägga till träning på schemat, men de kilona gick jag upp över sommaruppehållet. Nu satsar jag på att lägga om min kost till mer hälsosam och att krympa ned magsäcken så jag inte behöver lika mycket mat, godis etc. för att känna mig mätt och nöjd. Hoppas på att jag ska lyckas och att mitt sätt att gå ned i vikt ska fungera. Vill känna mig fräsch, normalstor och vacker lagom till bröllopet. Antar att jag börjar låta som vilken brud som helst nu, alla tycker att de behöver och måste gå ned i vikt. Jävla dilemma det där, jag hatar egentligen all sån där hets och stress. Men samtidigt var ju detta något som vaknade långt tidigare hos mig, att jag har mer kilon på min kropp än normalt för min längd, även om de är väl utplacerade - de har dock synts under det senaste året tycker jag. Nu har jag ju något att peppa mig inför och ha som mållinje. En sporre är alltid bra att ha ju. Så nu kör jag mitt race, har inte superbråttom utan är nöjd med den nedgång som blir - men visst, jag har på lång sikt en målvikt på sådär sextio-sextiofem kilo. Den är väldigt långt borta just nu, hoppas på att ha närmat mig den med stora steg tills 5:e juni nästa år....
Men jag har gjort något åt mina tankar om att gå ned i vikt.
Jag har börjat med modifast-soppor. Ersätter exempelvis frukosten helt med en hallonsoppa.
Lunchen på vardagarna äter jag i hop med barnen, fast går på tips från några vänner som kör en xtravaganza-kur.
Det innebär att jag äter lika mycket kött/fisk som min knutna näve är stor, en potatis som är som halva min knutna näve (potatis, ris etc. är inget bra att äta när man vill ned i vikt egentligen så därför jag bara äter pyttelite av det) och så lika mycket sallad som min öppna handflata är stor (från fingertopparna ned till slutet nära handleden).
Det har funkat bra i de två dagar jag provat det på jobbet.
Har dessutom slutat med mellanmålsmackor, kör på några bitar grönsaker och frukt bara om jag känner att jag vill ha det. Äter även frukt på mina raster, håller mig till äpplen som jag fått tips om att de ska vara en av de bästa frukterna. Fast här hemma har jag ätit päron också och plommon.
I går tänkte jag försökt att hålla mig endast på en soppdiet, fyra soppor och inget mer.
Men likt vad jag trodde så gick inte det helt fullt ut i genom. Jag åt tre soppor, två hallon och en med potatis-purjolök. Utöver det så åt jag tre kokta rödbetor, tre körsbärstomater och två päron. Och mumsade i mig fem godisbitar eller så, för jag fuskade och hade fredagsmys i fredags. Inte helt bra men ändå inte någon större fara. Jag vill ju inte lägga det hela på en extrem nivå, det är inte min grej. Vill bara känna att jag är lagom, satsar på storlek trettioåtta som var min "normala" storlek för ett par år sedan. Det är tre-fyra storlekar nedåt, ligger på fyrtiotvå numera och i byxväg vill jag inte ens avslöja men det är större än så och inte alls okej - jag hittar i princip inte byxor längre utan får nöja mig med jeansleggins. Jag har dock turen att vara päronformad så ingen verkar ens tänka på mina extrakilon utom jag själv. Och nu tänker jag göra något åt det hela, jag vill inte må dåligt över det längre. Jag har tagit tag i träningen igen efter sommaren, det går bra. Under våren gick jag ned kanske två kilo bara på att lägga till träning på schemat, men de kilona gick jag upp över sommaruppehållet. Nu satsar jag på att lägga om min kost till mer hälsosam och att krympa ned magsäcken så jag inte behöver lika mycket mat, godis etc. för att känna mig mätt och nöjd. Hoppas på att jag ska lyckas och att mitt sätt att gå ned i vikt ska fungera. Vill känna mig fräsch, normalstor och vacker lagom till bröllopet. Antar att jag börjar låta som vilken brud som helst nu, alla tycker att de behöver och måste gå ned i vikt. Jävla dilemma det där, jag hatar egentligen all sån där hets och stress. Men samtidigt var ju detta något som vaknade långt tidigare hos mig, att jag har mer kilon på min kropp än normalt för min längd, även om de är väl utplacerade - de har dock synts under det senaste året tycker jag. Nu har jag ju något att peppa mig inför och ha som mållinje. En sporre är alltid bra att ha ju. Så nu kör jag mitt race, har inte superbråttom utan är nöjd med den nedgång som blir - men visst, jag har på lång sikt en målvikt på sådär sextio-sextiofem kilo. Den är väldigt långt borta just nu, hoppas på att ha närmat mig den med stora steg tills 5:e juni nästa år....
Kommentarer
Trackback
