Sminkös med stukad fot och 101 till saker som kan gå fel och går fel men som ändå blir bra...
Det blev ingen provsminkning i går.
När jag packat min väska med de grejer jag behövde ha med till frisören/sminkösen och börjat en promenad mot jobbet så upptäckte jag att jag hade fått sms. Det var från min sminkös. Hon hade stukat foten så illa att hon inte kom upp ur sängen i princip. Gårdagens lyx med sminkning, friserande etc. kunde alltså inte bli av. Jag blev mäkta besviken och kände att allt som vi har planerat har gått åt skogen och sedan löst sig, så även med sminkösen nu då. Jag har ny tid den 24/5 vid 17-tiden på kvällen. Men jag såg sååå fram emot att få gjort det i går och sedan vara lyxigt ledig dagen därpå. Nästa gång då vi satt tid så blir det en sen måndagskväll, jag jobbar morgonen därpå och ända sent tills kvällen. Känns inte lika lockande, men jag hade inte så många datum kvar att välja mellan kände jag dessvärre.
Det blir bra det också, måndagslyx är aldrig fel...;)
Men alltså tänk på det här, vår planering och vår otur som vänts till tur sedan;
Partytälten vi skulle ha fanns inte, eller 1 fanns och 4 st var uppeldade. Nu har vi dock 3-4 st med all säkerhet. Ingen mer stress där.
Prästen bokade av oss, vi trivdes kanonbra med henne. Än har vi inte träffat den nya prästen, det blir onsdag i nästa vecka. Vi har åtminstone en präst och allt kring vigseln är färdigbestämt på förra prästmötet.
Vår privata ekonomi har kraschat helt under våren, fästmannen fick inget CSN och AMS har strulat som saaaatan. Vi kommer få låna från mig för att kunna genomföra den vigsel och fest som vi tänkt oss (trots att vi dragit åt svångremmen till viss del). Trist, eftersom det absolut inte hade behövts om fästmannen fått in de pengar han skulle ha, men det är ändå värt det känner vi båda...(får betala tillbaka delvis när skattepengarna kommer hem).
Men det är tuuuur att vi har någonstans att ta ifrån så vi inte stått där med skägget i brevlådan nu eller helt fått tänka om med allting.
Servitriser som hoppar av och på. I går hoppade en servitris av, nu har vi bara köksmästarinnan att förlita oss på. Jakten på fler servitriser fortsätter alltså in i det sista....
Inte vänts helt till tur ännu, men det det är tur att det finns många bollar i luften med det och jag vet fler att kunna fråga...
Bygghelgen, det skulle varit 3 grabbar som hjälptes åt att bygga - missförstånd gjorde att det blev 2. Alla bockar blev ändå klara, men det slet något otroligt på fästmannen och hans stackars bestman som var den andra byggaren. Men gött jobbat och nu är det färdigt! =)
Stressen kring halsbandet, jag trodde ju att den människan jag bestämt det hela med hade hoppat av ända tills i går. Tack och lov att jag inte köpte något halsband dagen innan - jag la ju ut bilder på ett tänkbart här samt pärlor att själv göra ett av. Nu är det löst, otur blev tur även där.
Inbjudningarna, där två kom helt fel - 1 fick skickas helt om och ett annat dumpas i rätt brevlåda. De vi dumpade brevet i lådan hos är farmor och farfar till fästmannen, de skulle ju definitivt veta om att det var kalas. Det hela löste sig fint där också, trots lite hinder på väg...
Ett av de musikaliska bonussyskonen verkar inte ens komma ut till ön, han har inte svarat ja eller nej ännu, han med sina egengjorda sånger. Men vi löser det på annat sätt - lejer fästmannens faster (ev. ihop med hans pappa) att sjunga lite vackert för oss i stället innan vigseln börjar. Hon har erbjudit sig att göra det, vi skulle tala om för henne om/när vi ville det. Vet inte vad vi ska be henne framföra bara.
Ingenting har gått lätt, allt har krånglat mer eller mindre.
Utom festhäftena som det verkar gå kanonbra med, de är inskickade till tryckeriet och kostar som vi tänkt oss, ska vara klara i nästa vecka och jaa. Det flyter på fint. Men än är vi inte över ån med dem heller i och för sig...;)
Det känns nästan knepigt när saker och ting inte krånglar nu.
Jag har fått lära mig läxan att inte bli förbannad, få total panik och typ bli hysterisk över att saker och ting hela tiden går fel - det fanns tendenser i mitt sinne att vara sådan åtminstone inuti innan den här resan. Nu har jag fått mycket mer av "det löser sig"-andan. För allting har ju fixat sig så här långt. Trots att det varit vägbulor utlagda för oss överallt, vad vi än har bestämt oss för med bröllopet.
När jag packat min väska med de grejer jag behövde ha med till frisören/sminkösen och börjat en promenad mot jobbet så upptäckte jag att jag hade fått sms. Det var från min sminkös. Hon hade stukat foten så illa att hon inte kom upp ur sängen i princip. Gårdagens lyx med sminkning, friserande etc. kunde alltså inte bli av. Jag blev mäkta besviken och kände att allt som vi har planerat har gått åt skogen och sedan löst sig, så även med sminkösen nu då. Jag har ny tid den 24/5 vid 17-tiden på kvällen. Men jag såg sååå fram emot att få gjort det i går och sedan vara lyxigt ledig dagen därpå. Nästa gång då vi satt tid så blir det en sen måndagskväll, jag jobbar morgonen därpå och ända sent tills kvällen. Känns inte lika lockande, men jag hade inte så många datum kvar att välja mellan kände jag dessvärre.
Det blir bra det också, måndagslyx är aldrig fel...;)
Men alltså tänk på det här, vår planering och vår otur som vänts till tur sedan;
Partytälten vi skulle ha fanns inte, eller 1 fanns och 4 st var uppeldade. Nu har vi dock 3-4 st med all säkerhet. Ingen mer stress där.
Prästen bokade av oss, vi trivdes kanonbra med henne. Än har vi inte träffat den nya prästen, det blir onsdag i nästa vecka. Vi har åtminstone en präst och allt kring vigseln är färdigbestämt på förra prästmötet.
Vår privata ekonomi har kraschat helt under våren, fästmannen fick inget CSN och AMS har strulat som saaaatan. Vi kommer få låna från mig för att kunna genomföra den vigsel och fest som vi tänkt oss (trots att vi dragit åt svångremmen till viss del). Trist, eftersom det absolut inte hade behövts om fästmannen fått in de pengar han skulle ha, men det är ändå värt det känner vi båda...(får betala tillbaka delvis när skattepengarna kommer hem).
Men det är tuuuur att vi har någonstans att ta ifrån så vi inte stått där med skägget i brevlådan nu eller helt fått tänka om med allting.
Servitriser som hoppar av och på. I går hoppade en servitris av, nu har vi bara köksmästarinnan att förlita oss på. Jakten på fler servitriser fortsätter alltså in i det sista....
Inte vänts helt till tur ännu, men det det är tur att det finns många bollar i luften med det och jag vet fler att kunna fråga...
Bygghelgen, det skulle varit 3 grabbar som hjälptes åt att bygga - missförstånd gjorde att det blev 2. Alla bockar blev ändå klara, men det slet något otroligt på fästmannen och hans stackars bestman som var den andra byggaren. Men gött jobbat och nu är det färdigt! =)
Stressen kring halsbandet, jag trodde ju att den människan jag bestämt det hela med hade hoppat av ända tills i går. Tack och lov att jag inte köpte något halsband dagen innan - jag la ju ut bilder på ett tänkbart här samt pärlor att själv göra ett av. Nu är det löst, otur blev tur även där.
Inbjudningarna, där två kom helt fel - 1 fick skickas helt om och ett annat dumpas i rätt brevlåda. De vi dumpade brevet i lådan hos är farmor och farfar till fästmannen, de skulle ju definitivt veta om att det var kalas. Det hela löste sig fint där också, trots lite hinder på väg...
Ett av de musikaliska bonussyskonen verkar inte ens komma ut till ön, han har inte svarat ja eller nej ännu, han med sina egengjorda sånger. Men vi löser det på annat sätt - lejer fästmannens faster (ev. ihop med hans pappa) att sjunga lite vackert för oss i stället innan vigseln börjar. Hon har erbjudit sig att göra det, vi skulle tala om för henne om/när vi ville det. Vet inte vad vi ska be henne framföra bara.
Ingenting har gått lätt, allt har krånglat mer eller mindre.
Utom festhäftena som det verkar gå kanonbra med, de är inskickade till tryckeriet och kostar som vi tänkt oss, ska vara klara i nästa vecka och jaa. Det flyter på fint. Men än är vi inte över ån med dem heller i och för sig...;)
Det känns nästan knepigt när saker och ting inte krånglar nu.
Jag har fått lära mig läxan att inte bli förbannad, få total panik och typ bli hysterisk över att saker och ting hela tiden går fel - det fanns tendenser i mitt sinne att vara sådan åtminstone inuti innan den här resan. Nu har jag fått mycket mer av "det löser sig"-andan. För allting har ju fixat sig så här långt. Trots att det varit vägbulor utlagda för oss överallt, vad vi än har bestämt oss för med bröllopet.
Kommentarer
Trackback
