Ohemlig Fru

Självklart tycker jag gör synd om min sminkös som skadat sig. Shit, kände mig hur självupptagen som helst där en stund. Ego-mig som bara bryr sig om att saker och ting i våra planer går åt skogen, inte vad förklaringarna bakom till det är eller hur andra personer känner alls. Huhu. Dum kände jag mig. Men självklart har jag sedan i går morse sänt en massa tankar till henne, stackars, stackars. Hon måste ju självklart tycka att det hela är lika mycket katastrof som jag tycker att det är, om inte ännu mer. Det har jag också tänkt. Men jag skrev det inte. Vissa tendenser till bridezilla kanske ändå ryms i min trötta kropp och själ. Haha...;)