Vissa komplikationer som uppstår inför inbjudningar...
Jag vet mycket väl om att den stora dagen då vi gifter oss är bara vår och att vi väljer vilka vi vill ha där. Vi bjuder ju ändå på allting och vi hoppas på en härlig stämning hos både gäster och oss själva. Därmed kommer också urvalet av gäster in. Om vi skulle bjuda allt folk rakt av skulle vi vara uppe i 140-150 gäster totalt. Visst, det skulle ju funka på sätt och vis. Det vill säga om det var så att jag eller min fästman hade någon relation att tala om med alla dessa gäster.
På min sida av släkten är det helt rörigt och upp och ned, egentligen på både pappas och mammas sida - mamma som inte drar jämnt ut med pappas sida längre sedan många år tillbaka heller inte med sin egen äldste bror. Jag vill och kommer bjuda alla på pappas sida för alla där har jag trots allt en god relation med och tycker om, får placera dem en bra bit bort från mamma. Jag i min tur har inte en så god relation med min biologiska mamma och har inte så värst mycket kontakt med hennes äldsta bror heller. Samtidigt bjöd han in mig på sitt 50-års kalas i våras och jag var där. Än mer komplikationer finns inom den familjen till min äldste morbror. Några av de fyra systrarna drar inte jämnt ut, jag och den näst äldsta kusinen där har varit nära vänner som yngre men den relationen är söndergnatad. Vi känner helt olika inför vår relation och tycker olika i allänhet. Det sistnämnda är ju inget hinder alls för att kunna umgås, men jag känner bara att det har varit för mycket ont i vår relation och att det inte överväger det goda i den. Tyvärr. Jag backade ur helt förra sommaren från det hela och ville att vi skulle försöka småprata och hålla kontakt med varandra och se om vi kunde klara det utan att bråka - hon anser att antingen är vi vänner eller så är vi inte det. På ett sätt rätt tänkt, men jag vill ha ett mellanting och inte att allt ska vara svart eller vitt.
Mitt i det här då står jag kluven i våra inbjudningar, jag tycker bra om min äldsta kusin i denna familj, skulle gärna se henne där. Det är fyra kusiner till mig i den familjen. Två har jag lite kontakt med då och då, en har jag tagit mer avstånd från i hopp om att kanske kunna lappa ihop oss litegrann och ev. kunna ha någon form av kontakt så småningom. Jag tror dock inte att det kommer hända innan festen, hon vet inte om att vi ska gifta oss men vet om att vi ska ha fest för det pratade vi om redan förra året. Jag har pratat lite med henne nu och vi kom givetvis in i en diskussion och kommer nog inte kunna avsluta den på ett smidigt sätt. Men jag tar hellre det nu än senare eller att låtsas som det regnar och inte säga något alls mer om någon fest. Saken är den att jag bara inte kan bjuda några ur den familjen känner jag, det vore jädrigt osmidigt. Så antingen alla eller inga. Det lutar åt det sistnämnda väldigt skarpt i nuläget. Suck. Drama. Drama. Drama. Never ends...
På min sida av släkten är det helt rörigt och upp och ned, egentligen på både pappas och mammas sida - mamma som inte drar jämnt ut med pappas sida längre sedan många år tillbaka heller inte med sin egen äldste bror. Jag vill och kommer bjuda alla på pappas sida för alla där har jag trots allt en god relation med och tycker om, får placera dem en bra bit bort från mamma. Jag i min tur har inte en så god relation med min biologiska mamma och har inte så värst mycket kontakt med hennes äldsta bror heller. Samtidigt bjöd han in mig på sitt 50-års kalas i våras och jag var där. Än mer komplikationer finns inom den familjen till min äldste morbror. Några av de fyra systrarna drar inte jämnt ut, jag och den näst äldsta kusinen där har varit nära vänner som yngre men den relationen är söndergnatad. Vi känner helt olika inför vår relation och tycker olika i allänhet. Det sistnämnda är ju inget hinder alls för att kunna umgås, men jag känner bara att det har varit för mycket ont i vår relation och att det inte överväger det goda i den. Tyvärr. Jag backade ur helt förra sommaren från det hela och ville att vi skulle försöka småprata och hålla kontakt med varandra och se om vi kunde klara det utan att bråka - hon anser att antingen är vi vänner eller så är vi inte det. På ett sätt rätt tänkt, men jag vill ha ett mellanting och inte att allt ska vara svart eller vitt.
Mitt i det här då står jag kluven i våra inbjudningar, jag tycker bra om min äldsta kusin i denna familj, skulle gärna se henne där. Det är fyra kusiner till mig i den familjen. Två har jag lite kontakt med då och då, en har jag tagit mer avstånd från i hopp om att kanske kunna lappa ihop oss litegrann och ev. kunna ha någon form av kontakt så småningom. Jag tror dock inte att det kommer hända innan festen, hon vet inte om att vi ska gifta oss men vet om att vi ska ha fest för det pratade vi om redan förra året. Jag har pratat lite med henne nu och vi kom givetvis in i en diskussion och kommer nog inte kunna avsluta den på ett smidigt sätt. Men jag tar hellre det nu än senare eller att låtsas som det regnar och inte säga något alls mer om någon fest. Saken är den att jag bara inte kan bjuda några ur den familjen känner jag, det vore jädrigt osmidigt. Så antingen alla eller inga. Det lutar åt det sistnämnda väldigt skarpt i nuläget. Suck. Drama. Drama. Drama. Never ends...
Kommentarer
Trackback
