En, två, tre, fyra, fem tärnor? Vem blir högsta hönset? Den högra handen?

Just nu står jag och väger lite mellan ett beslut som känns rätt viktigt.

Jag har  bett mina två biologiska systrar samt ena bonussyrran att vara brudtärnor. Jag hade på det tänkt ha en av mina närmsta väninnor som maid of honour - vilket egentligen betyder brudtärna det med om man gör en översättning, men jag tänker mer som i betydelse som högra hand, den närmsta av tärnorna. Den som har sista ordet om exempelvis möhippa eller i sådant, i fall det är svårt att ta beslut liksom, en som får ett lite högre ansvar och jaa - är min förlängda arm och mun eller vad man ska säga. Jag har två väninnor jag står och väger mellan, i slutändan kanske det blir fem tärnor i stället för fyra som jag tänkt mig. Finns det någon gräns på hur många tärnor man får ha? ;)

Den ena väninnan har jag känt sedan barnsben, vi har varit vänner i sådär 15-16 år eller så. (Herregud vad jag kände mig gammal helt plötsligt). Hon har varit med i vått och torrt, vi har gått i genom mycket tillsammans, skrattat, gråtit (mest skrattat även ifall vi båda två haft det jävligt tufft i våra liv) och ja - hon är en god vän på alla sätt och vis. Hon är seriös, pysslig, ansvarsfull, lojal, ärlig och vi har bollat många tvister och frågor i våra liv med varandra. Vi har också våra interna skämt och var ute på en del rackartyg i yngre dagar. Just nu har hon dock mycket att reda i själv, hon har brutit sig loss från delar i sitt liv och ja - hon är en kämpe och överlevare på många sätt och vis, rakt på sak och kan och tar sig gärna en ledarroll då hon är bra på att styra upp saker. Men det hon behöver reda i och komma i gång med nu kan ta nog med tid som det är, jag är på så vis lite rädd att lasta henne med mera - även om det är för någonting roligt så är det ändå ett rätt viktigt uppdrag att ta på sig...

Den andra väninnan har jag haft med mig sedan första året i gymnasiet, i hela 9 år blir alltså det. Hon är sprudlande, positiv, ivrig och går in helhjärtat för allt vad pyssel, partyn och sådant heter - tar hon på sig något gör hon det helhjärtat. Påhittig, busig, rolig, sprallig, fruktansvärt omtänksam och positiv. Utan henne i mitt liv hade jag skrattat betydligt färre gånger de senaste åren än vad jag har gjort, hon är min solstråle. Hon har varit min högra hand i allt från tokigheter på Irland, diverse skämt som går runt mellan oss, shopping ja - allt. Även vi har bollat seriösa och allvarliga saker emellan oss. Hon jämn på många plan, (hur nu det låter, men jag menar det som något bra) exempelvis är vi ute på något så styrs det ihop av oss båda väldigt demokratiskt - hon vill någonstans, vi går dit, jag vill någonstans, vi går dit osv. Hon bor på Irland vilket, om hon blir den högra handen även i det här projektet, kan bli lite mera pyssel kring både för hennes och de andra tärnornas del - inget som inte går att lösa dock, självklart löser det sig i så fall, men ändå...

Båda två kommer jag bli gråhårig ihop med, det vet jag bara.
En av dessa ska utses till maid of honour. Hur lätt känns den då?
Den sistnämnda personen bor på Irland, jag berättade för henne om bröllopsplanerna och vilka som ska vara brudtärnor men att alla tärnor ännu inte är valda. Hon var lika i gång som jag trodde hon skulle bli, kan tänka sig att åka över flera gånger om och hjälpa till med planerna nästa vår om det är så - herregud, älskade vän det kändes för mycket.
Båda ovanstående är mammor, understa till tvillingar och översta singel med ett barn - alla tre ungarna fyller/har fyllt ett i år. Så de har alltså småbarn. Så jag vet ju att den jag väljer troligen kommer få tricksa med barnvakt eller sådär oavsett.
Jag vet inte om jag kommer välja in båda två som tärnor, vill väl egentligen helst göra det. Ska prata med fästmannnen om det, han tycker att jag har många tärnor redan nu och flinar åt mig. Men det känns faktiskt jobbigt i just det här valet, egentligen var ju tanken bara att jag skulle ha fyra tärnor. Från början var tanken och planen helt klar, även vem som skule ha platsen som den fjärde. Men den har rubbats en del, hjärta och känslorna kring det hela är inte i lika mycket balans där längre. Dock känner jag i hjärtat nu vem det lutar åt som ska bli maid of honour, jag har nog på sätt och vis bestämt mig men bearbetar det hela fram och tillbaka. Båda två skulle passa bra, tack vare olika egenskaper de bär på. Men en av dem tror jag är mer bra för själva syftet. Avslöjar dock inget mer än så här i dag. Med båda två finns det två faktum som kan innebära lite mer planering, att det hela blir lite tuffare för var och en av dem samt för övriga brudtärnor (behöver inte bli så men kan bli). Men jag vill absolut inte ha någon annan än en av dessa två, så det får bli så ändå.
En bor långt bort, eller det kan bli en del pussel med resor, mailande osv. som kan göra att brudtärnorna och även jag och brudtärnorna får planera ytterligare mer i detalj och ja - vara ute i god tid. Vilket vi i och för sig är redan nu. Denna person vet ju om vad som ska hända...
Den andra har ett liv att bygga upp som det är nu, mår bra i det hela just nu och kämpar på men har en hel del att ta tag i kring sig själv. Tror att det kan bli mycket för denna person att få högsta ansvaret, fast tror att denna person ändå skulle fixa det, frågan är bara hur urlakad hon själv skulle bli i det.
I hjärtat har jag nog redan valt som sagt.
Men frågan är om jag ska be båda två att vara mina brudtärnor, få fem tärnor i stället för fyra som var tanken - de får ju köpa sina klänningar själva i vilket fall så handlar ju inte om något sådant utan mer att vi blir många folk framme hos prästen/vigselförrättaren. Det kanske inte gör något? Av hela mitt hjärta vill jag ha dem båda hos mig, de betyder oerhört mycket. Hur kan man välja mellan vänner liksom, när de är så nära båda två.  Frågan är mest det praktiska egentligen, just det där med att vi blir ännu fler än vad som var tänkt. Men det må vara så i såna fall, viktigare att gå på hjärtats röst har jag nog efter detta virrvarr med tankar bestämt mig för. Ska prata med fästmannen i kväll eller i morgon. Endast en av dessa fina väninnor kan ju dock bli utsedd som min högra hand och förlängda mun eller vad jag sa innan - en som tar det slutgiltiga beslutet om det skulle råda oenighet. På söndag ska jag berätta för den väninna jag känt i 15-16 år om mina planer, vill kunna be henne vara brudtärna då i fall läget blir så - därför vill jag prata med fästmannen om det hela så snart som möjligt. Ventilera lite. Och i början av nästa vecka ska ev. jag och fästmannen till landet hos den väninna som jag känt i 9 år, vill kunna berätta för henne då i fall hon ska vara brudtärna om så blir läget. Eller för dem båda två om läget är så, och utse en av dem till min högra hand - högsta hönset i gården. ;)

Som jag har pladdrat här nu känner jag, men det behövdes. Tankarna är i rullning, behövde lätta lite på trycket.
Jag har många fina flickor i mitt liv. Jag är oerhört lyckligt lottad, men just det här valet känns lite tufft. Kanske just för vad hjärtat säger mig också, även om jag älskar dem båda två lika mycket, dock på olika sätt och för olika kvaliteter. På det vis känner jag också vem jag tror skulle vara bäst ämnad för uppdraget på grund av vissa kvaliteter, samtidigt som den andra skulle klara det galant på grund av andra kvaliteter. Men jag tror jag har bestämt mig, trodde jag ju innan också egentligen, men det har ändrats och känns inte lika självklart som innan, tankarna snurrar som sagt. Men får övertala fästmannen om fem tärnor och inte fyra tror jag, nog inga problem alls. Men vi blir många - the more the merrier maybe?
Har ju tänkt ha några "get together" med mina tärnor så de får lära känna varandra mera och sådär, kanske någon eller några även med fästmannen och hans bestman (bestmen ifall han väljer två). Vi kommer ju vara ett tight team som ska styra upp en del grejer runt bröllopet är tanken. Har dirigerat ut en uppgift till "bonussyrran" redan - hon ska fixa mitt hår. Locka det. Fler uppgifter finns att dela ut av olika karaktärer, eller det kommer finnas att dela ut under våren nästa år i alla fall. Känns som vi måste ha ett tight team då, så lika bra att knö ihop dem på några middagar och sådär så vi får prata och umgås. =)

Ja, inga helt lätta val. Jag vill ju liksom inte göra någon besviken eller ledsen heller av mina älskade vänner. Älskar dem och uppskattar dem oerhört mycket för att de är just som de är. Men tror jag bestämt mig som sagt, känns så efter att ha lättat på trycket lite här, kändes även så tidigare under eftermiddagen. Nu ska det bara luftas med den blivande maken också...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0