Jag har blivit friad till - på riktigt! =)
Vi har ju sedan i april haft bröllopsplaner men ingen av oss har egentligen friat, vi har bara kommit fram till att vi vill gifta oss nästa år. Men nu under vår julresa till Norrlands djupa skogar så friade min fästman till mig. Jag är mäkta lycklig och tycker det känns helt fantastiskt!
Vi var ute och reste med 8 andra personer, släktingar/familj på fästmannens pappas sida och vi sov, åt, promenerade, fikade och firade jul ihop. Inte helt lätt att få in ett privat frieri på den listan alltså. Men på annandagen, den 26/12, så fick vi lite ensamtid. Vi skulle packa ihop våra saker i det lilla släkttorpet där vi firat julafton och ta oss bort till det stora huset på udden där vi sovit alla nätter. All mat gick in i bilen men så stod där en spark kvar som också skulle bort till villan. Jag har aldrig åkt spark förr så jag ville gärna testa och fästmannen ställde upp på att hjälpa till. Sedan blev det som i en film! Helt magiskt med en hysteriskt fnissande och skrattande jag när fästmannen puttade fart på oss och jag satt fram på sparken. Jag sa till honom att jag trott att han skulle fria till mig i Norrland. Jag tänkte att det är ju där hans farfar med syskon och föregångare till dem har sitt ursprung, fästmannen har sitt hjärta och sina rötter där till stor del dessutom. Men så var det ju den sista dagen i Norrland när jag kläckte det jag sa under sparkfärden, tidigt nästa morgon skulle vi åka hem och inom en kvart eller så skulle vi vara tillbaka med alla andra personer på resan borta vid villan. Fästmannen sa att han tänkt fria, men han hade inget att ge mig. Ingen morgongåva. Jag sa att en morgongåva är den gåva man ev. ger varandra morgonen efter bröllopet. Han undrade vad man brukar ge varandra när man förlovar sig. En ring var mitt svar och den har jag ju redan på fingret sedan många år tillbaka. Han sträckte fram sin vantbeklädda hand och jag tog av min ring, sedan fortsatte färden. Rätt som det var girade fästmannen av från vägen och ned i en snövall, slängde sig på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Mitt svar är nog inte så svårt att räkna ut och så satte fästmannen på mig ringen igen. Det låter kanske inte lika filmlikt som det i mitt tycke var, men det kändes verkligen som paret i en romantisk komedi. Lite galet, småklumpigt och helt speciellt och unikt. Det skedde längs med en snöig landsväg, skog runt om oss, på andra sidan vägen från två höga granar som stod som ett par. Efter frieriet puttade jag fart på fästmannen och det bar av hemåt villan. Det är verkligen inte lika lätt att köra/åka spark som det ser ut (åtminstone inte utan broddar på skorna) - men helt fantastiskt kul! =)
Så nu har jag blivit friad till på riktigt. Fästmannen var också nöjd, han kanske friar igen sa han. =P
Vi var ute och reste med 8 andra personer, släktingar/familj på fästmannens pappas sida och vi sov, åt, promenerade, fikade och firade jul ihop. Inte helt lätt att få in ett privat frieri på den listan alltså. Men på annandagen, den 26/12, så fick vi lite ensamtid. Vi skulle packa ihop våra saker i det lilla släkttorpet där vi firat julafton och ta oss bort till det stora huset på udden där vi sovit alla nätter. All mat gick in i bilen men så stod där en spark kvar som också skulle bort till villan. Jag har aldrig åkt spark förr så jag ville gärna testa och fästmannen ställde upp på att hjälpa till. Sedan blev det som i en film! Helt magiskt med en hysteriskt fnissande och skrattande jag när fästmannen puttade fart på oss och jag satt fram på sparken. Jag sa till honom att jag trott att han skulle fria till mig i Norrland. Jag tänkte att det är ju där hans farfar med syskon och föregångare till dem har sitt ursprung, fästmannen har sitt hjärta och sina rötter där till stor del dessutom. Men så var det ju den sista dagen i Norrland när jag kläckte det jag sa under sparkfärden, tidigt nästa morgon skulle vi åka hem och inom en kvart eller så skulle vi vara tillbaka med alla andra personer på resan borta vid villan. Fästmannen sa att han tänkt fria, men han hade inget att ge mig. Ingen morgongåva. Jag sa att en morgongåva är den gåva man ev. ger varandra morgonen efter bröllopet. Han undrade vad man brukar ge varandra när man förlovar sig. En ring var mitt svar och den har jag ju redan på fingret sedan många år tillbaka. Han sträckte fram sin vantbeklädda hand och jag tog av min ring, sedan fortsatte färden. Rätt som det var girade fästmannen av från vägen och ned i en snövall, slängde sig på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Mitt svar är nog inte så svårt att räkna ut och så satte fästmannen på mig ringen igen. Det låter kanske inte lika filmlikt som det i mitt tycke var, men det kändes verkligen som paret i en romantisk komedi. Lite galet, småklumpigt och helt speciellt och unikt. Det skedde längs med en snöig landsväg, skog runt om oss, på andra sidan vägen från två höga granar som stod som ett par. Efter frieriet puttade jag fart på fästmannen och det bar av hemåt villan. Det är verkligen inte lika lätt att köra/åka spark som det ser ut (åtminstone inte utan broddar på skorna) - men helt fantastiskt kul! =)
Så nu har jag blivit friad till på riktigt. Fästmannen var också nöjd, han kanske friar igen sa han. =P
Kommentarer
Trackback
